Vad är egentligen meningen med livet? Att fånga varje dag som om den vore den sista? Eller att uppfylla den massmediala massans förväntningar i form av "status", "framgång" och "lycka"?
Om dagsfångsten är målet, så ligger jag verkligen illa till... Det skulle helt enkelt vara lördag hela veckan. & det går ju inte. Eller? *funderar*
Eller mäts livskvalitén ur ett subjektivt utifrånperspektiv, där mamma moster granne & Johansson talar om ifall jag är lycklig? -Nej, så är det inte, det vet jag.
Så... vad är då meningen med det här ekorrhjulet? Att kämpa sig igenom vecka efter vecka, för att någon gång ibland få smaka på livets goda frukt? ...okej, även jag inser att söta päron endast smakar sött om man tar ett surt vinbär då och då... men...
Okej, jag svävar iväg här... Vad ville jag egentligen få sagt? Jag vet inte... faktum är att jag egentligen inte vet längre än till klockan åtta imorgon. Och det är väl kanske just det som är poängen. Att inte planera så mycket. Att FÖRSÖKA leva här och nu, hur jäkla svårt det än är. Men... då återkommer vi till oallvarets melodi åter igen. Om JAG får bestämma så är det fest 7 dagar i veckan som gäller. Fast med tonåren och 25-års krisen långt bakom mig, och med 2 små mini-me att ta hand om, är det en ganska dålig idé... Och en extremt omogen sådan om inte annat.
Det är ju trots allt ganska mysigt & fint att dela livet med någon, eller hur? ...både filmen och maten smakar bättre i mysigt sällskap. Men kärleken växer verkligen inte på träd... Så tills den dagen kommer då jag hittar mitt alldeles eget Bonzai-träd att klättra upp i, gifter jag mig med Spotify, och lever livet till tonerna av helgens framsidor som baksidor... ;)
Flummigt värre blev det idag, meningslöst men hoppfullt. Snubblande ironi om livets mening på verklighetens lekplats...
